howdoilive

Hur ska man kunna svara på frågan : Allt bra idag ? Utan att svara varenda dag : Nä det kan jag inte säga. När man förlorat någon så värdefullt i sitt liv, som man tänker på varje dag och inte kan hindra sig själv från att titta på ett foto av denna person? Ett foto som ni båda är med på, båda ler, båda älskar varandra som de syskon som de är.

För att jag ska kunna svara på denna fråga med svaret : Jo det fungerar, jag mår bättre för varje dag. Så måste jag nog försöka vara mer öppen om hur jag känner mig tror jag. Sluta stänga in mig på mitt rum varje dag. Sluta att direkt efter jobb eller innan, bara spendera tid med mej själv genom att titta på tv eller sitta vid datorn. Sluta gråt för mig själv och när det knackar på dörren säga : Kom inte in! Varför inte bara låta dem öppna dörren och se mig gråta, visa att jag inte mår bra, visa att jag är så ledsen att jag inte kan se vilkn person det var som knackade på dörren ? Sluta lyssna på de låtar som får mej att gråta, som får mej att tänka på alla hemska saker som hänt och i stället lyssna på en låt med lite fart i som får mig att tänka på alla underbara minnen jag har haft med de personer jag förlorat i mitt liv och titta på roliga och undrbara foto med de personerna. I stället så slår jag på mej själv inuti genom att plåga mej själv med detta. Vill jag inte må bra? Vad är det jag vill egentligen? Jag kan inte bestämma mej.

Och varför plågar jag min pappa genom att vara elak mot honom? Säga dumma saker till honom och undvika att träffa honom hela tiden? SItter och äter middag, äter upp snabbt och går ifrån efter 5 minuter, när min pappa endast är hemma 3 dagar i veckan ? Vad fan håller jag på med !? Är jag så idiotisk att jag gör så mot min pappa? Han mår heller inte bra, varför kan jag inte bara fatta det?! Men jag har nog kommit på svaret till den frågan, han är för lik Jonas ! Varje gång jag titar på min pappa, varje gång han ler, skämtar, dansar så ser jag min bror.. Kan det vara så att det är därför jag behandlar min pappa som skit, påminner han mej om Jonas för mycket?

/ Natalie