Ensamhet
Ensamhet, det värsta som finns. Inget man önskar någon. Det jag vill ha är min bror tillbaka, jag vill ha kärlek, jag vill sluta känna mig så ensam när jag är hemma och jag vill att min syster ska flytta hem till malmö igen NU !
Jonas, min största dröm nu är att min bror ska komma tillbaka, jag klarar mig snart inte mer. Kanske inte visar det men det svider inombords i min kropp. I mitt hjärta och i mitt huvud. Detta är svårt, jag ser på min familj, jag känner dem så jag ser att dom mår dåligt. Men vet inte om dom ser det på mej? Jag försöker alltid att vara utanför hemmet, jag vill inte vara hemma för när jag väl är hemma så umgås jag inte med dom andra, jag är inte social. För jag vill inte låtsas som att jag e glad när den enda chansen för mig att vara normal är när jag är hemma. Då vill jag utnyttja den tiden jag har där jag slipper spela glad, där ja slipper prata om annat som jag inte bryr mig ett skit om. Jag gillar att vara för mig själv och bara vara deprimerad. Förstår inte varför, men jag känner av att jag vill plåga mej själv, varför vill jag detta?
Jag gör allt för att inte vara hemma, jag försöker jobba så mkt ja kan så jag e utanför hemmet, och när jag är ledig på helgerna så får jag ångest om jag inte går ut och bara festar och dansar av mej.. Alkohol, jag tror det får mej att slappna av och bara skita i allt annat.. Tyvärr.. <3
Kärlek, hmm ja vart ska jag börja, tror antingen att mitt hjärta är förstört för alltid eller att det är försvunnet.. Jag vill också få den kärleken som jag ser andra dela med varandra, vakna upp brevid en människa som älskar en och kysser en godmorgon och verkligen tycker om en. En som inte spelar kär bara för att få till det eller en som säger orden : Jag gillar dej och sen inte menar det. Kan inte killar för en gångs skull bara förstå att kärlek är viktigt för tjejer och kanske inte så viktigt för killar, och detta gör att dem kan leka runt med en. Ja kärleken e hemsk, bara lämna mig utanför så jag kan få en chans att kanske börja må bra igen.. ?
Sen, bara få min syster att flytta hem NU och inte i april, jag behöver min syster här med mej. Klart jag har mina bästa vänner som är här för mig och ja älskar dem för det och mycket mer. Men vem vet mest hur jag känner om inte min syster? Min syster som jag kan riktigt prata om allt med och hon vet verkligen hur jag känner för inom familj, sig själv och kärlek så har hon varit och är på samma nivå och ställe som jag är. Fan kan inte sluta gråta.. Jag behöver min syster och när jag verkligen behöver henne och är i behov av en kram från henne så kan jag inte få den. Hon bor i Göteborg för tillfället och det har nu blivit klart och hon ska flytta hem till Malmö igen. Har inte varit så glad på länge när hon berätta det för mej.. Kommer ihåg den dagen vi körde bilarna upp till Götet för att hjälpa till med deras flytt upp där. Jag skulle egentligen stanna där i några dagar, hade packning med mig och hela rubbet. men fick ångest. Klarade inte av att se min syster i sin nya lägenhet och riktigt lycklig. När jag sen anlände hem till Malmö igen så bara brast det för mej, min syster e inte kvar i Malmö? Hon e långt borta från mej.. Ush gillade inte den sanningen ! Bara kom hem nu och stanna hemma, försvinn aldrig från mej igen och om du har planer att göra det så lovar jag att jag ör hack i häl ! <3
/ Natalie
Jonas, min största dröm nu är att min bror ska komma tillbaka, jag klarar mig snart inte mer. Kanske inte visar det men det svider inombords i min kropp. I mitt hjärta och i mitt huvud. Detta är svårt, jag ser på min familj, jag känner dem så jag ser att dom mår dåligt. Men vet inte om dom ser det på mej? Jag försöker alltid att vara utanför hemmet, jag vill inte vara hemma för när jag väl är hemma så umgås jag inte med dom andra, jag är inte social. För jag vill inte låtsas som att jag e glad när den enda chansen för mig att vara normal är när jag är hemma. Då vill jag utnyttja den tiden jag har där jag slipper spela glad, där ja slipper prata om annat som jag inte bryr mig ett skit om. Jag gillar att vara för mig själv och bara vara deprimerad. Förstår inte varför, men jag känner av att jag vill plåga mej själv, varför vill jag detta?
Jag gör allt för att inte vara hemma, jag försöker jobba så mkt ja kan så jag e utanför hemmet, och när jag är ledig på helgerna så får jag ångest om jag inte går ut och bara festar och dansar av mej.. Alkohol, jag tror det får mej att slappna av och bara skita i allt annat.. Tyvärr.. <3
Kärlek, hmm ja vart ska jag börja, tror antingen att mitt hjärta är förstört för alltid eller att det är försvunnet.. Jag vill också få den kärleken som jag ser andra dela med varandra, vakna upp brevid en människa som älskar en och kysser en godmorgon och verkligen tycker om en. En som inte spelar kär bara för att få till det eller en som säger orden : Jag gillar dej och sen inte menar det. Kan inte killar för en gångs skull bara förstå att kärlek är viktigt för tjejer och kanske inte så viktigt för killar, och detta gör att dem kan leka runt med en. Ja kärleken e hemsk, bara lämna mig utanför så jag kan få en chans att kanske börja må bra igen.. ?
Sen, bara få min syster att flytta hem NU och inte i april, jag behöver min syster här med mej. Klart jag har mina bästa vänner som är här för mig och ja älskar dem för det och mycket mer. Men vem vet mest hur jag känner om inte min syster? Min syster som jag kan riktigt prata om allt med och hon vet verkligen hur jag känner för inom familj, sig själv och kärlek så har hon varit och är på samma nivå och ställe som jag är. Fan kan inte sluta gråta.. Jag behöver min syster och när jag verkligen behöver henne och är i behov av en kram från henne så kan jag inte få den. Hon bor i Göteborg för tillfället och det har nu blivit klart och hon ska flytta hem till Malmö igen. Har inte varit så glad på länge när hon berätta det för mej.. Kommer ihåg den dagen vi körde bilarna upp till Götet för att hjälpa till med deras flytt upp där. Jag skulle egentligen stanna där i några dagar, hade packning med mig och hela rubbet. men fick ångest. Klarade inte av att se min syster i sin nya lägenhet och riktigt lycklig. När jag sen anlände hem till Malmö igen så bara brast det för mej, min syster e inte kvar i Malmö? Hon e långt borta från mej.. Ush gillade inte den sanningen ! Bara kom hem nu och stanna hemma, försvinn aldrig från mej igen och om du har planer att göra det så lovar jag att jag ör hack i häl ! <3
/ Natalie
Kommentarer
Trackback
